Om det sig bör och vidare att förmedla

Jag kommer i vad som nedan har beskrivits försöka redogöra för de brister i sammanhang som tillgodogjorts, nej, det fel uttryckt, vad jag avser är att beaktta utan att förringa de samband som i mångas ögon fortsätter påverka de yttre faktorer som, nej, det är fel uttryckt, vad jag vill säga är att oavsett vad man i vidare sammanhang har pekat ut som väsentligt för att få en samlad bild av det som uttryckligen, nej, det är fel uttryckt, vad jag avser är precis det jag vill säga, varken mer eller mindre, vilket kan sammanfattas för att ge en helhetsbild av situationen som den ter sig för den som har ett gängse perspektiv utifrån sociala och politiska faktorer som så till vida, nej, det är fel uttryckt, det var som själve fan, ja, det är huvudet på spiken, det var som själve fan, själve, högst densamme, fan i sig, eller Horn-Pelle eller Satan eller Hin Håle eller Den Onde eller Stor-Fan i Hällvätte och hela hans följe av smådjävlar, stordjävlar, fetdjävlar, smaldjävlar, skitdjävlar, snordjävlar, slemdjävlar, vardjävlar.

Som själve fan var det.

Om gyttja

djupt i gyttjan
bor min barndom

djupt i gyttjan
slingrar sanningens svans

djupt i gyttjan
saliga förlösning

Om slem

lövslem
jordslem
maskslem
fågelslem och snigelslem
lerslem
fuktslem
grönslem och brunslem
livsslem och dödsslem
bubblande, gurglande, jäsande slem
pyrande, surnande, stickande slem
kravlande, ålande, krängande slem

Välkommen hem.

Om Pär Lagerkvist

En fågel bland blodigt ris
bland skrikande skogars ångest.

Himlen sjunker, alle man i livbåtarna.
Himlen sjunker, alle man i livbåtarna.

Hjärtat, hjärtat är mitt såriga arv
en skrikande värld
där strupen ... nej!

Luften tar slut, skriv upp det på listan.
Luften tar slut, skriv upp det på listan.

Som ett molande är hon jag har kär.

Allting snurrar, snurra tillbaka.
Allting snurrar, snurra tillbaka.

Det är vackrast när det skymmer.

Om tappar

Färdiga att falla från en frusen hängränna

Genomborra händer och fötter
Genomborra våra bländade ögon
Genomborra vår värkande sida
där vattnet sipprar ut.

Södervägg är Golgata i mars

Om hosta

Åh, vad jag hostar. Jag hostar så jag skakar, så att bålen fylls med mjölksyra, så att ögonen trycks ut och röda sprickor sprider sig i vitorna.

Jag hostar så det skriker i lungorna, en rytande storm genom bronkerna. Ja, som en en mullrande motor i bröstkorgen är hostan, som storpukan dånar den. Undan! säger den och sparkar sig igenom tystnaden som hela tiden hotar att återvända.

Hostan löser upp mig inifrån, jag är en grotta av vaniljkräm och jag väntar på den tunga som ska rannsaka mig.

Om glittringar

vilset ljus
som springer
och faller

en stjärna som hostar
en komet som slår med stjärten
en planet som vänder sin mörka sida mot evighetens brunn

spånor som sprids
när nån täljer solljus
när molnen hänger på vädring

Om spår i snön

snö fyller
spåren som
fyller snön
som faller
i spåren
som fylls
i snön
som brer ut sig
i alla riktningar
virvlande snön
som en yrande upprepning
av enstaviga vita ord
flinga
flinga
flinga
den ena på den andra
och brer ut sig i alla riktningar
din vinden yr och flingorna virvlar
och spåren fyller spåren av spår
som fylls av snö
av snö
av snö

Om att gå på teater

En död, tom, naken scen med kvistiga tiljor.

Entré den inbilska flickan från teaterskolan.

DEN INBILSKA FLICKAN FRÅN TEATERSKOLAN: (full av manér, utan intresse för någon annan än sig själv, tar fram en stor tub med fogmassa och börjar täta springan mellan scengolvet och främre rampen)

DEN INBILSKA FLICKAN FRÅN TEATERSKOLAN (introvert och navelskådande): Jag klistrar, jag klistrar ....

Ser upp och får syn på publiken. Agerar överdrivet – som en mimkonstnär. Visar i tur och ordning känslorna ”förvåning”, ”nyfikenhet” och ”överlägsenhet”. Gör det en gång till så att ingen ska missa poängen.

DEN INBILSKA FLICKAN FRÅN TEATERSKOLAN: Vet ni vad jag gör? Jag tätar springan mellan konsten och verkligheten. Eller mellan oss utvalda och ni där nere på golvet, om man så vill.

Ställer sig bredbent, dominerar scenen, full av arrogans och självtillräcklighet.

DEN INBILSKA FLICKAN FRÅN TEATERSKOLAN: Och vet ni vad. Det är ta mig fan omöjligt! Mission fucking-impossible!

R I D Å

Om att se upp till Edgar Lee Masters

Lennart Blomberg (säljare)

Någonstans i moraset mellan ungdom och medelålder
hade jag en dröm
Jag var en senig jägare
med höftkläde och träspjut
som efter timmar av tålmodig förföljelse
stod tio steg från en rådjursget
Med träspjutet höjt och blicken fäst
Vad jag njöt av djurets ångest
av desss vanmakt inför tusen olika val
som alla skulle sluta i död och utslocknande
vid det första sprittandet i bogen
slungade jag spjutet mot dess spensliga hals
och i nästa ögonblick låg hon och sparkade i mossan med taniga ben
medan jag russade fram och satte min bara fot mot dess böstkorg
och slet ut spjutet och stötte och stötte igen
medan blodet bubblade ur såren
i det döende hjärtats rytm
och mina handflator var kletiga och röda
och jag slickade och smackade
blod på läpparna, blod på kinderna

Efter den drömmen ökade min försäljning med 27 procent.

Om en sten som far

En sten som far som en gummiboll
över kanten, över träden, över styr.
En sten som står över, som skymmer sig själv
medan fåglarna skriker och kokorna yr.

Sluta! Du får inte döda mig. Det är jobbigt med det här.
de små barnen de små barnen
Här lever jag i säck och träck och aska. Skimrande snigelspår på mattan.
de små barnen de små barnen
Vandrar med tassande steg på skaren, talar förstånd med månen.
de små barnen de små barnen
Tar mitt förnuft till fånga. Ner i djupaste fängelsehålan, bara!
de små barnen de små barnen
Hämtar andan. Jag har något att säga dig.

Om att läsa mellan raderna

– Här är kallt, har nån stängt av elementet?
– …
– Hallå, är det du som har stängt av elementet?
– …
– Ja, ja. Men nu kan du sätta på det igen, om du vore snäll, här är ju så kallt!
– …
– Va?
– …
– Jisses, vet du vad jag trodde att du sa … puh! … säg om det där är du snäll …
– …
– Åh, herregud. Ojojoj, jag är verkligen …
– …
– Verkligen. Åh. Om jag … jag ber tusen gånger om ursäkt …
– …
– Nej, nej, låt det stå öppet.
– …
– Nej, jag ber dig. Låt det stå öppet.
– …
– Visst, visst. Jag tror vi alla kan behöva lite nattsvalka i en stund som denna.
– …
– Känner du? Det doftar snö. Det måste vara omslag i vädret.
– …
– Men inga stjärnor ser man.
– …
– Jo, så är det nog.