Om det sig bör och vidare att förmedla

Jag kommer i vad som nedan har beskrivits försöka redogöra för de brister i sammanhang som tillgodogjorts, nej, det fel uttryckt, vad jag avser är att beaktta utan att förringa de samband som i mångas ögon fortsätter påverka de yttre faktorer som, nej, det är fel uttryckt, vad jag vill säga är att oavsett vad man i vidare sammanhang har pekat ut som väsentligt för att få en samlad bild av det som uttryckligen, nej, det är fel uttryckt, vad jag avser är precis det jag vill säga, varken mer eller mindre, vilket kan sammanfattas för att ge en helhetsbild av situationen som den ter sig för den som har ett gängse perspektiv utifrån sociala och politiska faktorer som så till vida, nej, det är fel uttryckt, det var som själve fan, ja, det är huvudet på spiken, det var som själve fan, själve, högst densamme, fan i sig, eller Horn-Pelle eller Satan eller Hin Håle eller Den Onde eller Stor-Fan i Hällvätte och hela hans följe av smådjävlar, stordjävlar, fetdjävlar, smaldjävlar, skitdjävlar, snordjävlar, slemdjävlar, vardjävlar.

Som själve fan var det.

Om gyttja

djupt i gyttjan
bor min barndom

djupt i gyttjan
slingrar sanningens svans

djupt i gyttjan
saliga förlösning

Om slem

lövslem
jordslem
maskslem
fågelslem och snigelslem
lerslem
fuktslem
grönslem och brunslem
livsslem och dödsslem
bubblande, gurglande, jäsande slem
pyrande, surnande, stickande slem
kravlande, ålande, krängande slem

Välkommen hem.

Om Pär Lagerkvist

En fågel bland blodigt ris
bland skrikande skogars ångest.

Himlen sjunker, alle man i livbåtarna.
Himlen sjunker, alle man i livbåtarna.

Hjärtat, hjärtat är mitt såriga arv
en skrikande värld
där strupen ... nej!

Luften tar slut, skriv upp det på listan.
Luften tar slut, skriv upp det på listan.

Som ett molande är hon jag har kär.

Allting snurrar, snurra tillbaka.
Allting snurrar, snurra tillbaka.

Det är vackrast när det skymmer.

Om tappar

Färdiga att falla från en frusen hängränna

Genomborra händer och fötter
Genomborra våra bländade ögon
Genomborra vår värkande sida
där vattnet sipprar ut.

Södervägg är Golgata i mars

Om hosta

Åh, vad jag hostar. Jag hostar så jag skakar, så att bålen fylls med mjölksyra, så att ögonen trycks ut och röda sprickor sprider sig i vitorna.

Jag hostar så det skriker i lungorna, en rytande storm genom bronkerna. Ja, som en en mullrande motor i bröstkorgen är hostan, som storpukan dånar den. Undan! säger den och sparkar sig igenom tystnaden som hela tiden hotar att återvända.

Hostan löser upp mig inifrån, jag är en grotta av vaniljkräm och jag väntar på den tunga som ska rannsaka mig.

Om glittringar

vilset ljus
som springer
och faller

en stjärna som hostar
en komet som slår med stjärten
en planet som vänder sin mörka sida mot evighetens brunn

spånor som sprids
när nån täljer solljus
när molnen hänger på vädring